Förra helgen avgjordes det vem som skulle bli den lyckliga vinnaren av PokerStars passet. Dustin Mele blev den som till slut la vantarna på det åtråvärda förstapriset och därmed får resa och spela high stakes-turneringar runt om i världen under året som kommer. Nu när han börjar göra sig redo för att möta världen är det dags för oss att presentera honom här i bloggen. Mele kommer under året som kommer att berätta om sina erfarenheter och upplevelser. Under tiden är här en kort presentation.

Av Dustin Mele

Jag är 23 år och det har varit en lång pokerresa att ta sig till den här punkten. Jag börjar med att berätta hur allt startade.

Jag upptäckte PokerStars 2005. Helt ärligt så är PokerStars en av de bästa saker som någonsin hänt mig. Jag började spela regelbundet och utvecklade mig och min bankrulle i långsam men stadig takt uppåt. Ganska snart upptäckte jag satelliter. Det var fantastiskt att få chansen att spela en 10 000-dollarsturnering för så lite som du själv hade råd med. Innan jag visste ordet av det hade jag vunnit tre satelliter och spelade WPT Foxwoods Poker Classicm WPT Mirage Showdown och maineventet i WSOP, alla var 12 000-dollars paket.

Jag hade väldigt höga förväntnngar på mig själv och WPT Foxwoods var mitt första stopp. I slutet av dag ett hade jag mer än 100 000 i chips och låg topp tio. Jag fortsatte att spela mitt bästa och seglade mest igenom dag två. När det var dags för dag tre hade jag runt 200 000. Det var då jag insåg att jag faktiskt kunde göra det här och att jag platsade med de bästa. Jag tog ut Chir Biggler, vinnaren av Porfessional Poker Tour, och besegrade spelare som jag tidigare bara sett på tv. Det var en surrealistisk känsla. På dag tre gick jag upp till 250 000 när det plötsligt slog till. Mina ess höll inte i en 400 000 pott. Ungefär 45 spelare var kvar i turneringen och det tog hårt på min stack. Jag lyckades dock ta mig in i pengarna och slutade 36:a vilket gav en pengaplacering på 12 650 dollar. Inte alls dåligt men självklart var det inte vad jag hade hoppats på.

Mitt nästa stopp var WPT Mirage. För mig var detta en mycket rolig resa. Det var första gången i mitt liv som jag var i Vegas. Turneringen å sin sida skulle jag helst glömma. Jag åkte på en badbeat och åkte redan under dag ett.

Nästa stopp var 2006 års WSOP mainevent. En resa jag aldrig kommer att glömma. Jag spelade lugnt och stabilt under dag ett och två. När jag fick byta bord hamnade jag på ett annat med bara en massa kända proffs såsom Chris "Jesus" Ferguson och Mark Vos. Det var då en av de galnaste sakerna någonsin ägde rum.

Vi var inte långt från pengarna allt. Det var typ 1000 spelare kvar så jag försökte att spela så försiktigt som möjligt. Jag bestämde mig för att bara spela bra händer och stal inga mörkar eller gjorde moves före vi var i pengarna. Så bytte vi dealer och jag hann knappt reagera förrän jag hade plockat upp kungar en gång och damer två. Trots mina fina starthänder verkade varje flopp innehålla ett ess eller två och spelare bettade, reisade och visade upp pocketess. Det såg ut som om det fanns ess överallt. Till slut hittade jag essen. En spelare reisade under the gun och jag gick all-in.

Spelaren som reisat synade och dealern bad oss vända upp korten. Jag visade upp de två svarta essen. Den andra spelaren visade upp AQ. Spader ess och hjärter dam.

Men vänta nu, han hade ju också spaderess?

Vi var i slutet av den blindsnivån och hade använt samma kortlek under en lång tid. Jag hade förlorat en pott mot Chris Ferguson på mer än 100 000 under denna tid och gissa vad! Han hade ess kåk mot min knekt kåk när vi hade en felaktig lek. Nu när de fem essen uppenbarades var det jag som hittade pocketessen och då var jag tvungen att splitta potten med min motståndare. Vid det här tillfället var jag väldigt upprörd över alla marker jag förlorat på grund av den felaktiga kortleken.

Med ganska lite marker kvar gick mörkarna upp och jag åkte ut strax innan pengarna. Jag gick till turneringsledaren och klagade efteråt men inget hände. Detta var en horribel erfarenhet.

På grund av mina två inte så framgångsrika resor till Las Vegas och på grund av hur länge jag var där under WSOP 2006 hade min bankrulle krympt rätt rejält. Jag var tvungen att börja om från början. Jag började jobba som kock och spelade på PokerStars. Jag började med att spela turneringar med mycket mindre inköp än vad jag då var van vid. Trots frustrationen fortsatte jag att grinda eftersom jag visste att jag inte ville fortsätta jobba som kock där jag tjänade dåligt och blev behandlad på samma sätt. Jag var övertygad om att jag skulle kalra av det igen.

Samtidigt som jag höll på att grinda som mest insåg jag att man kan bli belönad av PokerStars om man hamnade topp 100 på Tournament Leader Board, TLB som det kallas. Vid den här tiden var min bankrulle på väg till där den var från början och jag bestämde mig för att sluta jobba som kock. Det fanns inget som skulle kunna stoppa mig att hamna topp 100 på TLB.

Jag spelade med ett mer engagemang och fokus än jag gjort i hela mitt liv. Jag visste att det var poker jag ville spela resten av mitt liv och att jag älskade det. Det finns inte mycket annat bra i mitt live förutom pokern och att spela på PokerStars så det är det som gör mig lycklig. Jag satte siktet på TLB och lyckades placera mig topp 100 och stannade där. Det var inte lätt kan jag meddela. Det finns många duktiga pokerspelare på PokerStars så jag var tvungen att spela ett ton MTT:s och S&Gs och göra bra ifrån mig i dem vilket tar många timmar varje dag.

Så till slut var jag topp 100 under november och devember och hade nu två fantastiska frirullar att se fram emot. Den första innehöll fyra paket till PCA. Denna kvalade jag in till genom att vara på TLB under november. Jag hade dessvärre ingen tur i den turneringen.

Den nästa var en turnering där man kunde vinna PokerStars Passport och 25 000 dollar i kontanter. Detta var den med det starkaste startfältet jag någonsin mött. I slutet av turneringen var det trots allt jag som hade alla markerna och helt ärligt så kan jag inte med ord beskriva känslan över att ha vunnit den. Det är det bästa som någonsin hänt mig. Detta år kommer att bli fantastiskt. Jag kommer att få leva det liv som jag har strävat och drömt om i flera år. Jag kan knappt bärga mig tills jag får resa jorden runt och spela i de största turneringarna på de bästa destinationerna i hela världen.

Jag kan knappt förklara hur generösa PokerStars är mot sina spelare. De tillhandahåller den bästa klienten i världen och har flest frirullar och bäst service från sin support än någon annan. Det jag har gjort bevisar dessutom att vem som helst kan göra det. Om du bara vill något tillräckligt mycke och jobbar hårt för det kan du klara vad som helst.